En sak ni nog inte tror om mig: Jag har varit världens mesta kräsna person vad gäller mat. Det fanns en tid när denna vegoperson bara kunde äta typ en rätt på restaurang för att allt annat lät äckligt, och på grönsaksfronten åt jag typ bara broccoli, morötter och gurka. Ehhmm… ja, lätt att bjuda mig på middag, alltså.
Men när jag var 20 år och levde ett rätt deppigt liv som utbytesstudent i Leeds bestämde jag mig för att våga mer. Ett steg mot det målet var att lära mig att tycka om fler sorters mat (och att börja dricka alkohol, efter en hel tonårstid av nykterhet hehe). Jag började provsmaka mat som jag tidigare hade undvikit och kom fram till tre saker:
1) Det finns så sjukt mycket gott att upptäcka om man vågar prova.
2) Det är inte hela världen om man får i sig något som inte är jättegott. Man kräks inte, man dör inte. Man går bara vidare till en annan, bättre tugga.
3) Man kan lära sig att gilla det mesta. Nästan allt som man tycker är sådär kan bli riktigt gott med lite tid och fler försök. Om ni bara visste hur jag har känt för rödlök, och hur jag känner för det nu…
I dag är jag helt okräsen vad gäller ingredienser. Jag gillar nästan allt så länge råvarorna är av hög kvalitet och någon har lagat det med omsorg. Men med det sagt så finns det några saker jag fortfarande tycker är sådär (oliver, filmjölk, gurkmeja…) och några saker som jag inte kan försonas med.
Väldigt vego finns på Facebook, Instagram och Bloglovin. Följ mig gärna där!
Mina fem absolut värsta smaker:
1. Selleri
Det här är min allra värsta. Stjälkselleri är djävulens skapelse. Det värsta med selleri – förutom själva smaken – är att den tar över ALLT. Jag har försökt äta selleri massvis av gånger i massvis av former men finner alltid att den tar över och förstör. När den är varm är det lite bättre, men i rå form eller i juice kan jag knappt få ner det. När en selleri följde med i Ica-matkassen försökte jag kränga den till någon annan genom bostadsrättsföreningens Facebook-grupp och Instagram men INGEN nappade. Kanske inte så konstigt eftersom det är en så idiotisk grönsak.
2. Lakrits
Det här hänger ihop med mitt sellerihat. Jag klarar verkligen ingen lakrits/anis/salmiak/viol-smak. Om saltlakrits finns i en påse lösgodis kan det vara så illa att den lösgodispåsen är förstörd för mig. Lakrits är inte gott vare sig surt, sött, salt eller ens i glassform.
3. Kapris
Nej. Ingenting blir godare av kapris. Om jag råkar få i mig kapris är det troligt att jag spottar ut den.
4. Senap
Jag kan äta senap. Men det är med ett väldigt olyckligt ansikte eftersom varje tugga med senap är en ångrad tugga.
5. Kaffe
Jag har aldrig fattat grejen med kaffe. Det är inte gott (och nej, det luktar inte särskilt gott heller), och därför känns det så ovärt att bli beroende av det. Om kaffe gömmer sig i en dessert av något slag kommer jag alltid hoppa över den desserten. Det närmsta jag vågar komma kaffe är att kyssa någon som har druckit det – men då måste jag verkligen gilla personen. I övrigt håller jag mig långt borta. Varm choklad däremot…