recension

Recension: Restaurang Knut – norrländsk mat i fokus

Publicerat den av Sandra

Hemsida: http://restaurangknut.se/knut-restaurang
Adress: Upplandsgatan 17, 113 60 Stockholm (syskonrestaurangen Knut Bar finns på Regeringsgatan)
Prisklass: Mellanpris. Varmrätt för ca 190 kr.
Maten i tre ord: norrländskt, genuint, enkelt
Betyg: 3,5/5

Restaurang Knut har fokus på norrländsk mat, och det speglar sig även i inredningen. I taket hänger en krona av renhorn, på stolarna finns fårskinnsdynor, borden är av omanipulerat trä och det finns granar i inredningen. Det är lite som att stiga in i en stereotypisk norrländsk inredningsbutik för inredningen är otroligt välgenomtänkt. Samtidigt är det också väldigt mysigt.

Maten på Restaurang Knut

Menyn är liten (vilket innebär få vegoalternativ) men genomtänkt. Sedan vi gjorde vår bokning har menyn bytts ut, vilket så klart är kul för variationens skull men tråkigt eftersom jag hade velat prova de Karl Johan-svampfyllda kåldolmarna.

Bland förrätterna finns tyvärr ingenting vegetariskt, vilket är synd. Bland huvudrätterna finns två alternativ: mandelpotatisgnocchi med minibroccoli, grönkålschips och blomkålspuré, samt tunnbrödspizza med grönkål, västerbottenost, getost, rödbetor och päron.

Jag tar det första alternativet, vilket jag tyvärr ska ångra. Minibroccolin är perfekt tillagad med lagom tuggmotstånd och grönkålschipsen är härligt spröda men jag tycker inte att gnocchin och blomkålspurén gifter sig alls. Gnocchin är mjuk och degig i konsistensen, vilket tillsammans med purén blir en rätt geggig affär som tyvärr inte smakar så mycket. Jag vet inte om det är gnocchins konsistens som är huvudproblemet eller om det är ett feltänk från början men jag är inte imponerad.

Mina vänner tar tunnbrödspizzan. Jag smakar den förstås, och den är UTSÖKT. Alla smaker harmoniserar perfekt och tunnbrödsbotten är perfekt krispig. En riktig fullträff.

På efterrättssidan finns flera härliga alternativ till exempel katrinplommonbrulé, lingonsorbet och norrländska ostar med skogsmarmelad och hjortronkonfektyr. Jag tar klassiskern varma hjortron med vaniljglass. Det är så klart jättegott och generöst med hjortron, även om någon mer detalj, gärna något krispigt eller knaprigt som bryter av i konsistensen, hade förhöjt desserten ännu mer.

Överlag är maten välkomponerad (minus gnocchin då) och hela vårt sällskap på sex personer är nöjda både med lokalen och maten. Vi får vänta lite för länge på servicen ibland, men aldrig så länge att det blir ett problem. Jag kommer gärna tillbaka till restaurang Knut, men kommer då ta tunnbrödspizzan istället.

Veganvänligt?

Nja. Jag mejlade i förväg och frågade om de kunde ordna ett veganskt alternativ (ifall min veganvän hade hängt med) och det var absolut inga problem. Men de vegetariska rätterna som finns på menyn är lakto-ovo.

Fler restauranger med svensk fusion:

Fusion på finkrogen Mattias Dahlgrens Rutabaga
Smått men utsökt på Frippe – Dramatens bakficka

Väldigt vego finns på Instagram, Facebook och Bloglovin’. Följ mig gärna där!

Inga kommentarer än

Recension: Brunch på Berns asiatiska

Publicerat den av Sandra

Hemsida: http://www.berns.se/berns-asiatiska.html
Adress: Berzelii park 9, 111 47 Stockholm
Prisklass: Dyrt. 395 kr för brunch, exklusive dryck.
Maten i tre ord: sushi, desserter, kvalitet
Betyg: 4/5

Jag har velat äta brunchen på Berns asiatiska hur länge som helst. Många av stadens bruncher har alldeles för få vegetariska alternativ, så det som lockade mig till Berns var ryktet om ett stort vegoutbud och hög kvalitet på maten.

Trycket på brunchen är stort. Vi bokade bord flera veckor i förväg och när vi väl anländer på utsatt tid behöver vi ändå köa i 15 minuter innan vi kan placeras. Vi får frågan om vi vill sitta vid ett bord ”mitt i smeten” eller ute i entrén vid baren där det lugnare. Vi väljer det sistnämnda alternativet för att undkomma det värsta stimmet och placeras i ett lugnt och mysigt bås med utsikt över Berzelii park.

Berns är enormt och storslaget. Inredningen är lyxig med fina marmorbord, snygga taklampor, stora sammetsfåtöljer och högt i tak. Det är genomtänkt in i minsta detalj, och dessutom är det väldigt rent, fräscht och välorganiserat.

Maten på Berns asiatiska

Matutbudet är riktigt stort med typ 40 olika rätter. Det finns fyra buffébord. På Berns står det vegetariska inte i fokus, men eftersom det finns så oerhört många rätter på buffén finns det ändå mer än tillräckligt för att mätta vegetarianen. Ett stort plus är också att all mat är ordentligt uppmärkt så att man vet precis vad man äter.

På varmrättsbordet finner man bland annat vegetariska dumplings, tzaycurrygryta, en tofu stiry fry och asiatisk omelett. Om det är något jag saknar där så är det vegetariska vårrullar. På salladsbordet finns ett gäng kalla rätter, t.ex. friterad tofu-sallad, picklessallad och annat smått och gott. Sushibordet består framförallt av en massa fisk, men det finns ett par vegetariska rullar. Lite trist är dock att ingen av de vegetariska rullarna är ”spännande”. På fisk-sidan finns bitar som är friterade och toppade med spännande saker, men vegosushin är mer basic (åtminstone de rullar som finns när jag tar mitt sushivarv). Ett plus är dock att sushibitarna är väldigt små, vilket är helt nödvändigt med en sådan stor buffé.

Dessertbordet som är mitt favoritbord. Här finns säkert 20 olika desserter och en salig blandning av raw food, godis, tårtor, bakelser, frukt och choklad. Jag plockar bland annat åt mig crème brûlée, budapestbakelse, fruktsallad, blåbärscheesecake och citronmarängpaj och dör dessertdöden.

Maten är jättegod. Varje rätt är noggrant balanserad, genomtänkt och sprängfylld med smak. Det är också stor variation mellan rätterna i både konsistens, ingredienser och smak, samtidigt som allt (förutom efterrätterna) ändå går under det sammanhållna asiatiska temat. Av allt jag äter är det bara kolafudgen jag inte gillar. Jag älskar vanligtvis fudge men den här är så sprängfylld av socker att det knastrar mellan tänderna. Men allting annat är 5/5.

Till det goda käket dricker vi mimosa och vitt vin. Så himla märkligt och lyxigt att dricka alkohol mitt på dagen?!

Servicen på Berns asiatiska

Servicen är det som drar ner helhetsbetyget för mig. Det beror absolut inte på att någon i personalen är otrevlig, men det märks att det är svårt att serva hundratals människor samtidigt. Dels får vi köa väldigt länge för att ens komma in i byggnaden trots att vi har bokat bord, och när vi väl blir placerade vid vårt bord är det oklart hur vi ska beställa dricka. Ingen kommer och tar vår beställning på en halvtimme men när vi väl går till baren får vi höra att de ska ta beställningen vid vårt bord, vilket sedan också sker.

Även buffésidan har sina minus. Sushikön sträcker sig genom halva salen vid vårt första matvarv, och vissa saker tar helt enkelt slut. Jag missar t.ex. helt och hållet den friterade tofusalladen och panacottan, för de är slut när jag kommer dit och fylls sedan inte på under vår sittning.

Överlag är vi jättenöjda med vårt besök och det beror framförallt på den höga kvaliteten på maten. Jag kommer gärna tillbaka till Berns asiatiska, men det finns ändå för många missar för att jag ska kunna ge toppbetyget 5/5.

Veganvänligt?

Nja. Det finns absolut några veganska alternativ, men det mesta vegetariska är lakto-ovo.

Vill du ha fler tips på var du kan äta asiatiskt i Stockholm?

Taiwanesiskt och bao på Magnolia
Hemlagad tofu på Kokyo
Veganhimmelrike på vietnamesiska Minh mat

Väldigt vego hittar du också på Instagram, Facebook  och Bloglovin. Följ mig gärna där!

Inga kommentarer än

Recension: Kokyo

Publicerat den av Sandra

Hemsida: http://www.kokyo.se/
Adress: Sveavägen 105, 113 50 Stockholm
Prisklass: Billigt/medel. En varmrätt kostar cirka 150-180 kr.
Maten i tre ord: kinesiskt, tofu, veganskt
Betyg: 2/5

Den kinesiska familjerestaurangen Kokyo har ett fantastiskt stort veganskt utbud. Menyn man får in är vegansk, med den som vill kan hitta kötträtter några sidor längre bak i menyn. Jag älskar konceptet att det vegetariska står i fokus, och det har effekten att varannan rätt som serveras på Kokyo är helvegansk. Kokyo tillverkar också sin egen tofu, vilket är ett stort plus i min bok.

Vi var där strax efter kvällsöppningen kl. 17 och restaurangen var då nästan läskigt folktom, som om köket kommer överhöra allt vi sa till varandra. Men under middagens gång fylldes stället på med folk och snart var det istället så hög ljudvolym att vi ibland hade svårt att höra varandra. Servicen var sparsam. Vår beställning togs och vi fick in våra rätter. Men det var ingen som frågade om vi ville ha efterrätt och vi fick själva gå fram till bardisken för att få notan och betala.

Maten på Kokyo

På menyn finns förrätter, varmrätter och efterrätter, men eftersom vi var där för att äta middag gick vi direkt på varmrätterna. Bland varmrätterna finns exempelvis gyoza (dumplings), ett gäng wokrätter och flera klassiska rätter från provinsen Sichuan där Sichuanpepparn står i fokus. Dessutom finns ett utbud av sushi. De veganska rätterna innehåller alla en eller flera sojabaserade protein, i form av tofu, sojaprotein, sojabollar eller sojaproteinfärs. Trist för sojaallergiker, alltså, men proteinrikt och mättande för alla andra.

Jag beställde Kokyo wok, deras signaturwokrätt som består av tofu, sojaprotein, shiitakesvamp, skogsöronsvamp och färska grönsaker och serveras med en skål ris. Mitt sällskap beställde gyoza-middagen som innefattar två sorters grönsakssallad och tre sorters gyoza. Totalt är det 12 stekta dumplings med fyllning av olika sorters tofu, sojakött med dill, surkål och svamp, selleri och andra grönsaker.

Woken var… okej. Det är tydligt att rätten är lagad på plats från grunden med färska grönsaker (till skillnad från många usla kinakrogar där man känner igen grönsakerna från fryspåsen), men den smakade nästan ingenting alls. Jag öste på med soja, och sedan ännu mera soja, för att den skulle få smak av någonting. Tofun var fin i konsistensen (även om jag föredrar krispig tofu framför mjuk) men inte heller den har dragit till sig någon särskild smak. Portionsstorleken är stor så att motarbeta min hunger var inga problem, men smakmässigt lämnades jag otillfredsställd.

Gyozan var bättre. Dels var den första sidosalladen med olika alger och grönsaker god (om än lite vattnig) och dels var det trevligt med den stora smakvariationen bland gyozafyllningarna. Utseendemässigt såg de likadana ut så munnen blev överraskad varje gång. Vissa fyllningar gillade jag inte alls (selleri är den grönsak jag gillar minst i hela världen), några var lite oväntade såsom sojaköttet med dill, och en del var riktigt goda. Dippsåsen var bra, men inte spännande eller sensationell. Det var en fullt godkänd middag, men jag har ätit godare gyoza många gånger förut.

Eftersom woken var så smaklös önskar att jag hade provat någon av de starkare rätterna på menyn. Kanske hade mitt utlåtande varit annorlunda då, men denna gång går jag besviken från restaurangen.

Veganvänligt?

O ja! Veganmenyn är större än köttmenyn. Men det finns roligare ställen att gå som vegan.
Har du provat Kokyo? Vad tyckte du?

Här hittar du fler tips på restauranger i Stockholm. Väldigt vego finns på Facebook, Instagram och Bloglovin.

3 kommentarer

Recension: Geronimos FGT

Publicerat den av Sandra

Hemsida: http://www.geronimosfgt.se/
Adress: Stora Nygatan 5, 111 27 Stockholm
Prisklass: Mellan. Rätter för ca 170-250 kr.
Maten i tre ord: Veganskt, mexikanskt, stora portioner
Betyg: 3/5


Geronimos FGT (Fucking Good Times) är en avslappnad och cool restaurang i Gamla stan med en meny i äkta serietidningsstil. Maten är hämtad från de amerikanska sydstaterna och Mexiko, och veganmenyn är lika stor som en komplett meny någon annanstans.

Lokalen är mycket större än man tror utifrån, med en enorm källarvåning fylld av bord, bar och en scen där Geronimos ibland ordnar aktiviteter såsom spelningar och musikquiz. Stämningen är väldigt avslappnad. Belysningen är varm, rockig musik spelas i bakgrunden och väggarna är prydda med både sombreros och horn. Känslan är mysig och cool kvarterskrog, även om restaurangen säkert är ett populärt turisthak.

Maten på Geronimos

Fyra glas med vatten och en skål nachos med salsa står redan på bordet när vi kommer till vårt reserverade bord.

Menyn är riktigt stor och jag känner mig nästan överväldigad av alla alternativ. Det stora matutbudet känns dock välgenomtänkt och helt i linje med restaurangens tema.

Här får veganen beslutsångest. Det finns t.ex. vegansk mac and cheese, vegan queso, chimichanga, enchiladas, burritos, tacos, quesadillas… Ja listan kan göras ännu längre. Är man många kan man med fördel beställa The Four Hombres Platter för en tusenlapp och då äta sig igenom typ hela menyn (finns även i vegansk variant!).

Jag beställer en smoky mushroom taco och en avocado taco, samt Mexican street corn. Majsen visar sig tyvärr vara slut efter en utebliven leverans, så jag beställer in quesadillas istället. All mat är god, men inte fantastisk. Det är ingen rätt som ger mig direkt mersmak, men jag äter mig ändå nöjt igenom det mesta. Avokadon är lite slafsig och den rätt jag är minst nöjd med. Portionerna är ENORMA. Ingen av oss klarar av att äta upp allt och när jag lämnar restaurangen har jag faktiskt ont i magen av att ha ätit så mycket.

Min meny är lite klibbig av en tidigare gästs måltid, och servitörerna har så fullt upp att de inte syns till särskilt ofta. Däremot är all personal trevlig och hjälpsam. Det blir tydligt att Geronimos inte är ett ställe man går till för att äta fantastisk mat eller för att njuta av att bli påpassad av servitörer. Nej, man går till Geronimos för att ha en trevlig kväll med vänner, äta sig proppmätt, dricka öl och kanske delta i ett musikquiz. Jag skulle absolut kunna tänka mig att komma tillbaka för en AW.

Veganvänligt?

Ja! Är man sugen på mexikansk mat i avslappnad miljö är Geronimos the place to be. Se bara till att inte föräta dig.

Vill du ha fler tips på restauranger i Stockholm? Spana in kategorin Restaurang i Stockholm. Glöm inte bort att följa Väldigt vego på Instagram, Facebook och Bloglovin’ så missar du aldrig ett nytt inlägg!

1 kommentar

Recension: Gildas rum

Publicerat den av Sandra

Hemsida: http://www.gildasrum.se/
Adress: Skånegatan 79 (Nytorget), 116 35 Stockholm
Prisklass: Typiska cafépriser. Sallad för 110 kr.
Maten i tre ord: sötsaker, sallad, surdegstoast
Betyg: 3/5

Nytorget är ett mecka av bra restauranger och caféer. En Stockholmbesökare skulle med lätthet kunna hitta hela turisthelgens måltider inom en radie på 500 kvadratmeter. Ett sådant ställe är Gildas rum, ett trevligt café precis vid Nytorget. Vardagar har de öppet mellan 7.30–20.30, så både den frukostsugne och kvällshungrige kan få sin dos på Gildas.

Det speciella med Gildas är inredningen. Den är kitschig, murrig, knäpp, mysig och sekelsskiftesromantisk ner i minsta detalj. På sommaren finns en trevlig uteservering, men stället gjorde sig minst lika bra den regniga höstkväll då jag gjorde premiär på caféet. Vi slog oss ner i en sekelsskiftessoffa och en sekund efter att jag tänkt ”Det här är ett riktigt hångelvänligt ställe” så såg jag ett par hångla i det röda rummets hörn.

Förutom att vara hångelvänligt är Gildas också ett djurvänligt café, vilket vi märkte vid ett par tillfällen när en hunds skall ekade genom lokalen. Ljudvolymen steg i takt med att fler gäster kommer, men den blev aldrig outhärdlig.Vid kassan fanns en disk fylld av sötsaker såsom morotskaka, hallonpaj och andra godsaker som såg hembakade och smarriga ut. Men vi var för hungriga för sötsaker och siktade in oss på maten istället. Bland matutbudet fanns två sorters soppor, ett gäng sallader och några mackor.

Vegoutbudet är sådär och jag tog därför en sallad med ugnsgrillad chèvre, quinoa och rödbetor. Suck. Visst måste det finnas NÅGON annan smakkombination för vegetarianer än just rödbetor och chèvre? Herregud, det är 2017! Det fanns även en sallad med tomat och hummus på menyn, men den lät om möjligt ännu mer trist och förutsägbar.


Chèvren serverades på en tunn skiva rostat surdegsbröd. Chevrèn var krämig och fin, och brödet krispigt rostat. I övrigt lämnade salladen lite att önska. Quinoan var knappt synlig. Jag trodde hela tiden att jag skulle komma till en punkt i salladen med lite mer quinoa, men det måste ha varit max två matskedar quinoa i hela salladen. Dressingen var helt okej, men salladen innehöll för många blad och saknade i övrigt smak. Lite honung, flingsalt och nymalen svartpeppar hade varit ett lyft, men allra helst hade jag velat se något mer spännande än så. Plus dock för valnötterna och den picklade rödlöken, som jag tycker är något av det bästa som finns. Salladen som helhet var helt okej, men inte mer än så.

Gildas vinner dock många poäng för sin charmiga inredning, och den gör att jag absolut kan tänka mig ett återbesök. Nästa gång kommer jag dock gå på det frestande fikautbudet, och kanske ta med mig någon dejt att smyghångla med i ett hörn. Gildas är ett fantastiskt dejtställe!

Veganvänligt?

Nej. Något veganskt finns nog på menyn, men utbudet är anpassat efter folk som äter djurprodukter.

Har du besökt Gildas, eller skulle du kunna tänka dig att hångla där? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Du glömmer väl inte att följa mig på Bloglovin? På så vis missar du aldrig ett inlägg.

Inga kommentarer än

Recension: Mattias Dahlgrens Rutabaga

Publicerat den av Sandra

Hemsida: http://mdghs.se/rutabaga/
Adress: Grand Hotel, Södra Blasieholmshamnen 6, 103 27 Stockholm
Prisklass: Lyx. Min nota för mat, dessert och drink slutade på 700 kr.
Maten i tre ord: fancy, fusion, vegetariskt
Betyg: 5/5

För några veckor sen hade jag mitt livs kanske bästa – och dyraste restaurangupplevelse. Jag och fem vänner hade en fantastisk och efterlängtad kväll på Mattias Dahlgrens Rutabaga i Stockholm.

Jag läste om Rutabaga strax innan krogen slog upp sina dörrar i våras, och bestämde mig direkt för att jag måste göra ett besök innan 2017 års slut. Kosta vad det kosta vill. Det är relativt svårt att hitta finkrogar med stort vegetariskt utbud, medan de flesta vegetariska restauranger finns i budget- och mellanprisklass. Rutabaga är något så ovanligt som en lakto-ovo-vegetarisk finkrog. Givetvis var jag tvungen att göra ett besök!

Det finns en avsmakningsmeny (som måste ätas av alla i sällskapet), men vi valde att dela på flera smårätter. Jag skulle rekommendera att dela på 4-6 rätter om ni är två personer. Jag och en vän delade på fyra smårätter och en efterrätt. Det var alldeles lagom för oss, men den riktigt hungrige hade kanske velat ha någon mer rätt.

Innan vår mat kom in serverades vi smarriga tilltugg i form av sesamrostat bröd, sojastekta cashewnötter, yoghurtsmör och picklad gurka. Jag kan ha slevat i mig yoghurtsmöret med sked… Och själva smårätterna var så goda att jag log varenda gång jag tog första tuggan av en ny rätt.

På Rutabaga beställde jag:

Drink: Fläder, champagne, gin, lime
Allt jag gillar i en drink. Klart den var god.


Smårätt: Morot, fläder, rökt cremé fraiche
Min absoluta favoriträtt och, enligt vår servitör, en Mattias Dahlgren-klassiker. Perfekt balanserad i konsistens och smak. Kan man röka cremé fraiche själv? Vill enbart äta det, för evigt.

Smårätt: Stekt karljohansvamp, soja, picklad klint karin
Min andra favorit. Umami-smaklöken blev 100 procent tillfredsställd; smaken var underbart djup, mustig och fyllig. Jag har fortfarande ingen aning om vad klint karin är, men allt var underbart i denna rätt. Dessutom toppades den med koriander. Mmm!

Smårätt: Mozzarella, örtsallad, sugarsnaps
Riktigt bra mozzarella kan aldrig bli fel. En god och smakrik sallad, precis som det låter.

Smårätt: Brässerad fänkål, potatiscrème, hasselnötter
Det här var så klart också jättegott, men ändå den rätt som gav minst mersmak. Fin fänkål, men potatiscrèmen kan närmast liknas vid en sås.

Dessert: Kokos, lingon, dulce de leche
Alla i vårt sällskap ville ha en egen portion dessert, men jag var för mätt. Min vän offrade sig och delade på denna skapelse med mig, men när vi väl fick smaka på den tror jag vi båda gärna hade haft en varsin. En kombination av smaker som på pappret låter lite otippad och märklig, men som gifte sig i munnen. Perfekt dessert.

Jag önskar att jag hade ätit: Friterad aubergine Tokyo
Det var favoriten hos ett annat par i sällskapet och den såg så himla fin ut.

Jag önskar att jag inte hade ätit: Choklad med kålrot, olivolja och bipollen
Den serverades som vårt allra sista tilltugg strax innan notan kom. Det var märkligt att äta något så… äh… jordigt i smak efter en söt dessert. Vi funderade och provsmakade länge innan vi kom fram till att choklad och kålrot inte ska vistas i munnen samtidigt.

Utöver kålrotschokladen finns några småmissar, såsom att servitören serverade mig och en vän fel rätt och fick reda ut vår beställning. Och drinkarna kanske är onödigt dyra. Men vi hade en magisk kväll med fantastisk och innovativ mat som vi varken har fantasin eller hantverket för att kunna skapa själva. Precis vad man förväntar sig av en finkrog. En fullträff!

Veganvänligt?

Som fan! Veganmenyn är precis lika fantastisk som den lakto-ovo-vegetariska (och väldigt lik den andra menyn), bara att den har något färre alternativ. Veganen i vårt sällskap blev serverad goda alternativ till våra tilltugg med fullkomlig självklarhet.

Har du ätit på Rutabaga? Vad tyckte du?

Ps. Du glömmer väl inte att följa mig på Bloglovin? På så vis missar du aldrig ett inlägg.

2 kommentarer